sanneenygren.blogg.se

Tidigare har inte min ångestlindrande medicin hjälpt mig när jag haft det som värst men efter det jag slutat med sertralin så får jag en helt annan effekt på medicin!

 

Igår kväll åt jag middag som en vanlig människa, vi åt lördagsgodis och såg tv! På morgonen idag vaknade jag med Sveriges största ångest och jag skrek, grät, ställde mig dumt nog på vågen som visade 0,6kg upp från gårdagen! Allt logiskt i mitt huvud VET att kroppen samlar på sig vätska som cellerna behöver för att kunna förnya sig och har egentligen med vikten att göra men anorexian skrek att "nu kommer du gå upp 0.6kg varenda dag du trotsar mig"! Så jag grät, pratade med min älskade andra hälft som fick ner mig på jorden, så jag tog ytterligare en sobril, åt frukost i trots mot anorexian! Jag åt tre jävla rostade mackor med leverpastej och saltgurka och yoghurt med en kopp te och mjölk! Tvingade mig sen att bara pw:a 5km istället för en mil som anorexian egentligen ville! Sen åkte vi och handlade, jag har i två månader ätit exakt samma lunch som består av stekt svamp och stekta nudlar vilket blir typ 100kcal men icket idag, då åt jag två hönökakor med räkost och yoghurt, tre bitar snickerskaka! 

 

Sen hör och häpna så somnade jag med huvudet på min älskling i soffan, när hände det senaste? 2-3 månader sen? Oj så mysigt att kunna vara så avslappnad för en gångs skull! 

 

Idag är jag så fast besluten att trotsa detta jävla monster! Jag vill aldrig mer känna att undervikt är något jag vill, jag vill kunna äta fritt! Har jag dessutom en medicin som nu äntligen hjälper så ser jag ljuset i tunneln! Visst kommer det komma bakslag men denna euforiska känsla jag fått av att trotsa ångesten och faktiskt vinna över den och ta tillbaka MITT liv är så jävla härlig att jag måste lägga detta på minnet! Det är såhär det känns när man kissat anorexian i ansiktet! 

 

Så, idag är jag stolt över mig själv och evigt tacksam för alla peppande kommentarer, sms och samtal <3