Idag mailade jag kvinnan som jobbar på Freja för att få lite mer information. Det hon berättade var att på onsdag skulle jag få träffa henne, efter det skulle mitt "fall" tas upp på en behandlingskonferens på måndagen veckan därpå. Därefter skulle det bestämmas vilken behandlare jag skulle ha och då ska denne kontakta mig för att lägga upp en plan... Jag fick också förklarat för mig att dem inte alls bedriver den sortens dagvård som jag trott...
Den hjälp jag kommer få där är typ gå dit, äta, snacka lite och sen vara "ledig" mellan måltiderna?! Jaha, då kan jag lika gärna vara hemma för då har jag exakt samma möjligtheter till motion som där... alltså ingen stöttning mellan måltiderna, så om jag skulle kräkas upp allt jag ätit eller gå 5 mil mellan måltiderna skulle inte spela någon roll.. Då ger ju inte behandlingen ett dugg? Ett alternativ hon tog upp var att jag skulle spendera tiden mellan måltiderna på dödens avdelning, den avdelning som jag bokstavligen flydde ifrån på grund av det jag skrivit i ett tidigare inlägg...Jag dör hellre än att sätta min fot där, maken till deprimerande ställe får man fan leta efter. Jag vill vill ha hjälp hela dagen av KUNNIG personal tillsammans med andra som har samma problem som jag, inte fan vill jag väl sitta i en skabbig soffa från 1700-talet som stinker piss, svett och med diverse oidentifierbara fläckar med människor som är inlagda för olika saker.
Så mina alternativ är slut... det finns ingen hjälp för mig längre. På MHE-kliniken får man ingen hjälp med maten, på Freja får man ENBART hjälp med maten men ingenstans får man hjälp mellan måltiderna och med måltiderna samtidigt! Visst skulle min läkare kunna lägga in på mig LPT i Umeå, men dem skulle få det svårt att få dit mig, eller överhuvudtaget hitta mig då min familj skulle hjälpa mig att slippa åka dit för om jag måste vara inlåst där, ja då vet jag inte vad jag gör! Min läkare får lägga in mig på LPT eller HSL precis vart hon vill, men INTE i Umeå!!
Vad ville jag med detta inlägg då? Ja som sagt så är mina alternativ nu slut, jag har kämpat HELA jävla sommaren för att få hjälp, jag har hoppats, längtat, sett fram emot osv men varje gång blir det en enda stor besvikelse där ingen kan hjälpa då det saknas resurser, kompetens, fräscha lokaler, alternativ..... Så nu ger jag upp på riktigt, jag skiter i allt. Jag skiter i att gå till min behandlare här hemma, jag kommer skita i att åka till Umeå på onsdag och jag kommer skita i att svara när det ringer ett dolt nummer för ingen kan eller vill hjälpa mig med det jag behöver hjälp med!
Så varsågod anorexian...... I'm all yours from now on.... du vann...
Sanne, ge inte upp! Jag kan inte föreställa mig din situation men du måste kämpa. Du har en fantastisk liten pojke som behöver sin mamma och jag har sett flera tjejer som tagit sig ur denna jävla sjukdom. Jag tror på dig, du kommer fixa detta! ♡