/
Allmänt /
Viktångest...
Jag undrar varför, när man VET att man måste gå upp i vikt för att kunna bli frisk, för att kunna mota ångesten och låta anorexians ord drukna i sitt eget svammel, varför har man då så mycket ångest över att gå upp i vikt och bli normalviktig? Vad är det för hemskt med att väga det man bör/ska? Jag får ångest när jag tänker på att snart är jag normalviktig, betyder det då att jag inte längre anses sjuk? Jag vet ju svaret själv på den frågan, jag kommer alltid ha haft anorexia, oavsett vad som händer. Detta medför att jag är skör, att jag måste tänka efter hela tiden på beslut angående mat och träning. Jag måste akta mig för tid som kommer oväntat, då den tiden mer än gärna tas över av anorexian. Jag måste, som min behandlare säger, vara på min vakt hela livet.
Oavsett hur det går i morgon på vägningen så fortsätter jag att äta, jag äter det jag tycker är GOTT! ;)
Lite bilder kommer här:
Amerikanska pannkakor med lönnsirap, glass, florsocker och frysta hallon blev gårdagens middag ;)
Frukost bestod av en egengjort proteinchokladsmoothie och surdegsknäcke med kallrökt lax.
Tomten vi var och tittade på igår, det är en del jobb så vi får se hur vi ska göra ;)
Nu åker jag till jobbet för att träffa min chef, sen blir det KBT-grupp!
Mums!