sanneenygren.blogg.se - Tillbaks på ruta ett...

2014-09-01 @ 21:03 / Ätstörning /

Tillbaks på ruta ett...

Idag ringde min behandlare här i stan efter hon konsulterat min läkare och någon remiss till SCÄ var det då inte att tala om, för det första håller dem tydligen på att göra en omstrukturering så de tar inte emot patienter från andra landsting, sen så ville dem att jag skulle prova allt annat först och för mig är det =

Vara på Freja Anoriexi - och Bulimicentrum vid måltiderna, snacka lite med någon tomte när det är dags för det. Befinna mig på dödens avdelning mellan måltiderna.

Fördelar:

Jag får hjälp med måltiderna och jag får prata med någon dagligen

Nackdelar:

Jag måse vistas på en avdelning som alla mår dåligt av att bara tänka på, eftersom jag inte kommer vara inskriven kommer jag inte heller få något rum, eller en säng så därför ska jag måsta sitta i en äcklig soffa bland andra patienter och ha SKYHÖG ångest, inte heller har jag rätt till några mediciner eftersom jag inte kommer vara inskriven. Inget privatliv, inte ens en säng att lägga sig och vila. Det finns ingen som kommer följa med mig från Freja till avdelningen heller och därför ingen som faktiskt kontrollerar om jag går dit eller inte.

Här hemma har jag mängder av göromål som faktiskt stoppar mig från att motionera, jag skulle kunna gå hela jäkla dagen om det inte vore för dagishämtningar, handling, städning, diskning, tvättning, ta hand om hundarna, laga mat, umgås med familjen, sitta vid datorn, se TV, fixa med naglarna osv. Detta tas ifrån mig helt och hållet om jag väljer detta och då har jag tusen timmar som jag bara kommer att vandra och vandra! Jag sätter inte min fot på den avdelningen!

Alternativ nummer 2 är att bli inlagd här hemma på samma psykklinik som jag jobbar.

Fördelar:

Jag får heldygnsvård av personal som jag vet är kunnig, min behandlande läkare finns på plats och jag kan rutinerna.

Nackdelar:

Ja för det första är det mina arbetskollegor som helst plötsligt ska bli mina vårdare, jag har även privata vänner på båda avdelningarna vilket medför att det känns helt orimligt att lägga in sig det... ska jag vara inlagd och de ska ta hand om mig, min ångest, mina utfall, utskällningar, ilska, frustration och i nästa sekund kanske vi ska ses på en kopp kaffe på stan? Jag skulle aldrig kunna ta emot vård av en vän på det sättet, än mindre få den hjälp jag behöver då jag KOMMER att må dåligt då jag KOMMER få panikångestattacker, då jag KOMMER skrikar, göra tvärtemot, vilja bli utskriven osv och detta vill inte jag att mina vänner eller arbetskollegor ska behöva se än mindre behöva ta hand om... Det blir ju att sätta dem i en otroligt obekväm sits också.

Det andra negativa är också att patienter som ligger inne på psykiatrin är oftast inne väldigt länge, samt återkommande, dem vet vem jag är och vart jag jobbar, så att jag kommer aldrig mer kunna jobba där eftersom det inte finns ett förtroende kvar för mig som sjuksköterska om jag ena stunden är inlagd själv och mår dåligt och i andra ska jag vårda dem...

Ja som ni ser så är fördelarna med dem båda alternativen otroligt få i jämförelse med nackdelarna. Något annat behandlingshem var det då inte på tal om heller enligt min behandlare... så ja vad gör jag? För första gången så känns det HELT hopplöst, nu finns det ingenting kvar, alla broar är brända, alla stenar har vänts osv osv..

Ska iaf träffa min behandlare i morgon, samt åka ner till Umeå och träffa Freja-tanten på onsdag.. sen får vi väl se..