sanneenygren.blogg.se

Att äta alla målen inkl. näringsdrycker blir en utmaning då jag knappt hinner bli hungrig innan det är dags för nästa mål, men det känns ändå inte helt orimligt! 

 

Att inte promenera alls är nog det som blir svårast, jag har hittills inte lyckats en enda dag att inte gå ALLS (förutom idag än så länge, peppar peppar). Jag får dessutom spendera mycket tid med älsklingen och vår son vilket gör mig betydligt mer avslappnad och eftersom vi nu bara har begränsad tid tillsammans så finns motivationen att inte gå alls där. 

 

Näringsdryckerna då, ja det är jag själv som bett om dem då mitt matschema som sagt och var, egentligen inte är ett schema som man går upp i vikt av. Så jag hade inga marginaler alls att spela på OM det skulle bli extra tunga dagar där motionen ändå används som ångestlindring, för då kommer jag misslyckas med viktuppgång. Men hur känner jag inför dem 300(!?)kcal som är extra i dessa drycker? Ja ätstörningen skriker typ spring för livet men jag MÅSTE gå upp i vikt till nästa vecka och mina prover måste bli bättre, annars var det disskution om att skicka mig till Umeå och den här gången blir det inte på frivillig basis. Detta är för mig en mardröm, så i dagsläget försöker jag göra allt jag kan för att undvika detta!

 

Viktuppgång då, hur känner jag inför det? Jag vet faktiskt inte, jag kan sitta här och skriva att jag kommer känna si och så men om sanningen ska fram så vet jag inte, jag kanske får panikens panik, eller så tar jag det med ro eller något där mitt emellan. Visst känns det motigt att gå upp i vikt och ångestfyllt men jag måste ju!

 

Hitta andra strategier? Jag fick frågan av min behandlare: "Vad skulle du som sjuksköterska ge för råd om det kom in en i din situation på den avdelning du jobbar för att hantera ångesten?" Ja om det var innan jag blev ordentligt sjuk så hade jag sagt all det där med att andas i fyrkant, lägga sig under kedjetäcke, lyssna på musik, se en film, lösa korsord, umgås med människor osv osv. Men idag när jag VET hur ångesten känns, när jag mitt upp i det skulle jag aldrig ge dessa lama råd till en som har en ätstörning och som har en ångestattack. För idag vet jag att det inte fungerar, visst kan jag försöka se en film men jag ser inte vad det är på skärmen, visst kan jag försöka läsa en bok, men jag ser inte texten. Visst kan jag lägga mig under kedjetäcket men när det fysiskt känns som att kroppen expanderar och bara växer för varje sekund jag är still... då finns det inget som hjälper.

Jag måste helt enkelt lära mig att härda ut, härda ut den outhärdliga ångest.. hur rimligt låter det? Inte alls, men det går.. jag måste bara hitta min inre motivation till att göra det!! 

 

Just nu är jag iaf hemma hos mina älsklingar, jag håller på att koka en kolasås gjord på enbart kokosmjölk och agavesirap som ska koka ihop sig i 1-2 timmar men blir då betydligt nyttigare än alla andra kolasåsen som finns! Hoppas den blir lika god som det ser ut på receptet som jag hittade här <----