sanneenygren.blogg.se

Detta är då min blogg, där syftet är att jag ska kunna skriva av mig under min resa upp ur det mörker som anorexian svept över mitt liv, här kommer du kunna läsa om min behandling, framsteg, bakslag och alla tusen tankar som kommer. 

 

Hur ser planen då ut? Ja efter att ha påbörjat samtalsbehandling i öppenvården på ätstörningsverksamheten i början av sommaren utan resultat.. snarare tvärtom gjorde det mig sjukare, så jag fortsatte att gå ner i vikt. Ju fler förändringar min behandlare föreslog att jag skulle göra desto hårdare drog anorexian i tyglarna och ledde mig in på en helt annan väg där "kompensation" var det enda ord som existerade. Jag blev insatt på mediciner som skulle hjälpa mot ångest, som skulle få mig att slippa motionera så mycket, men utan resultat. När jag sedan träffade min läkare så fanns det ingen annan utväg än att bli inlagd. Så planen ser ut som följer, att jag i morgon ska åka till en sluten psykiatrisk avdelning för att få hjälp med ångesthantering samt att förhindra motionstvånget. Jag har hunnit pendla fram och tillbaka under dessa dagar från det jag fick veta att det var inläggning som planerades tills idag. Efter en tid där ska jag förflyttas över till en specialistenhet som finns i den staden som är inriktad till patienter med anorexia och bulimi, då kommer jag få vara där på dagvård måndag-fredag. 

 

Hur ska jag lyckas stå emot den demon som irrar omkring i mitt huvud, som trycker ner mig så långt ner i skorna att jag knappt ser över kanten? Hur ska någon utomstående få mig att må bättre när inte ens min egen familj kan det? Frågan jag ställer mig gång på gång är:

 

Är jag redo att bli frisk?

 

Svaret är alltid olika, det kan växla från den ena timmen till den andra. Ena sekunden är jag så fast besluten om att bli frisk, att få mig ur den här skiten och i andra sekunden vågar jag inte trotsa ångesten, tankarna och vill då bara låta anorexian släppa ner mig i det stora svarta hål som den gräver.

 

Jag är både nervös och spänd inför morgondagens "happening" och jag hoppas att det är starten på något nytt, något som ger mig kraften och modet att våga!